Nee, jag är ingen Hollywood fru som gjort nån läppförstorning eller annat ingrepp och kommer aldrig att göra det heller...
Ikväll , nu börjar det rätta till sig, kortison gjorde susen, mina läppar är tillbaka nästan helt och hållet.. lite svullen än men så mycket bättre än igår..
-------------------------------------------------------------------------------
Men jag måste ändå säga att det här är inget mot vad som hänt i Norge, jag finner inte ord för vad jag känner, det är bara så hemskt..
Först inne i Oslo, mina tankar går till dom i regeringsbyggnaden som mist livet deras anhöriga, de som klarade sig, de människor utanför som hamnade mitt i helvetet... sen att denna person/personer åker vidare bara så där ut till en ö med massa barn och ungdomar och fortsätter, sättet som denna person, vägrar skriva hans namn, lurar dessa barn/ungdomar i en falsk trygghet och skoningslöst skjuter ner dom..de som överlevde hur ska de kunna lita på ordningsmakten igen? hur ska de kunna gå vidare i livet efter detta?
Tankarna och känslorna är många efter allt som hänt, men mina tankar är hos Norge som land, anhöriga som mist nära och kära, överlevande som kämpar för sina liv, överlevande som försöker förstå vad som hänt, men även går mina tankar till en mamma som nog inte förstår riktigt vad hennes son har gjort.
Hur mår hon nu och känner nu?
Tycker om citatet:
Om en människa kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans!!
Nåt att tänka på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar