Den 24 maj är det en månad sen min mamma dog hastigt och det var en chock som inte går att förklara.. Mamma hade många jobbiga år bakom sig b la att sjukvården svek henne när hon behövde som mest, det var lättare att bara skriva ut mediciner mot ångest för att sova och för biverkningar som dom andra medicinerna gav...
I dagens läge skulle hon nog fått diagnosen utmattnings depression och kanske fått en annan hjälp vem vet... Och jag kan inte låta bli att undra vad alla dessa mediciner påverkat hennes kropp under alla år som kanske påverkade det som hände, vi vet inte orsaken än men att det hänt hastigt, om det är nån propp eller något annat, vi får se men i alla fall så var hon den bästa mamman trots omständigheterna, brydde sig alltid om mig och min bror och sina barnbarn, var alltid mån om hur vi mådde när det var födelsedagar osv.
Hon fanns alltid med och nu är det så tomt utan henne saknar henne så mycket vissa dagar går det någorlunda bra och andra dagar är det bara skit, Men jag pratade med en präst, yror han är det i alla.., som sa att de dagar när man mår som sämst och gråter är man är som starkast, jag känner mig inte stark men det ligger något i det och jag tillåter mig att vara det..
Men mitt i allt så försöker jag tänka på allt positiva som faktiskt finns ,mina fina barn familj släkt och mina vänner
Det är min styrka och det som gör att jag orkar gå vidare..
Tänker inte säga farväl till dig mamma för jag tror inte det tar slut när vi somnar in, jag tror du är på ett bra ställe där du är med min pappa, med din pappa och din storebror och andra nära o kära och ni vakar över oss. Kram och jag vet att vi kommer ses en dag när det är dags. Älskar dig mamma'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar